40-års kris?

Jag har en kompis som tjatar på mig, "du måste skriva, du har så mycket att berätta" så nu sitter jag här med ännu en blogg utan att ha nåt att skriva. Ja, du A-P, jag pratar om dig.

 

En halvflyktig tanke flög iaf genom min hjärna idag när jag var ute och gick. Jag tror det är det bästa sättet att få tankar att komma och gå, att gå (och dessutom fick jag berättat hur duktig jag är. Ibland). Jag tror jag är på väg in i nån 40-års kris. 40 år. Fatta hur mycket det låter! Nu är det iofs ett knappt år kvar men jösses, 40 år? Jag tror på allvar att jag är runt 25. Det är ju helt jättepatetiskt att erkänna det men så är det.

Om jag nu ska återkomma till tanken som slog mig så var det att jag nu är för gammal för att skaffa barn. Jag är för gammal att återigen bli gravid. Eller, det är väl många som kan diskutera den saken men som 40-åring har jag ingen lust att få en bebis.

Nu ska jag kanske även nämna att jag absolut INTE skulle vilja ha fler barn. Mina är nu så stora att jag börjar få lite (eller rätt mycket) egen tid igen och tro mig, en bebis tar tid. Och ork. Men om man bortser från det lilla faktum att jag inte vill ha fler barn så kvarstår fakta, jag är snart 40 år. Jag undrar om jag blir en sån dam som jag träffar på ibland som inte vill erkänna sin ålder. Som säger att de är 40+ eller 50+ eller 60+ osv. Jag hoppas inte det. Verkligen inte.

Jag går runt också och säger att inte ålder betyder nåt. Jag umgås lika gärna med äldre som yngre. Jag har fram till 30-års åldern-nåt, alltid varit yngst i kompiskretsar (det var en chock att inse att både J och C är 10 år yngre än jag).  Nu umgås jag med både ock. Och jag går runt och säger att ?ålder spelar ingen roll?. Och grejen är att jag verkligen tror det. Så länge det inte gäller MIN ålder. Det stör mig inte att de jag umgås med är 20 eller 80. Bara jag är runt 25. Jag vet att Anetti håller med mig.

 

En liten tröst är att alla dessa unga män som jag var så förälskad i på högstadiet, gymnasiet (jag var urtypen för fjortis) också blir äldre. Nu skulle väl ingen höja på ögonbrynen för vare sig Rick Springfield, John Taylor i Duran Duran (hur kunde jag, Simon Le Bon var så mycket snyggare), Billy Idol eller Mel Gibson. De blev gubbar de med. Däremot Bruce Willis. Ja, han duger än.

 

// Å

Inte så illa, va?

Bruce Willis


Kommentarer
Postat av: Anna

Jaså du Åsa påsa, här fick man sig en släng av sleven ja :) Du har massor av berätta verklgien, och vet du vad jag tror, jag tror att hela dina andliga resa skulle bli mycket verkligare för dig (inte för att den inte är det, men )det kanske skulle öppna sig ett par dörrar till av sig själv om du började berätta om det, för det är verlkgien en jävligt häftig resa. Så det så.

2007-06-28 @ 10:13:47
URL: http://efterkatastrofen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0