Utbyggnad, så trist, så trist. Men det blir väl kanske bra nångång?

Idag hade jag lovat att vara helt till makens tjänst. Han försöker bli klar med utbyggnaden av groventré. Jag skulle grundmåla men det blåste för mycket så det blev inget med det. Vi flyttade dörrar i stället. En sak är ju rätt säker. Vi ska inte arbeta ihop. Det borde tapetseringen för tusen år sen lärt oss. Vi pratar inte samma språk. Om jag säger inåt och han utåt så menar vi ändå samma sak. Inte helt lätt då att stå och balansera en tung dörr och försöka få den på plats. Det gick hyfsat bra iaf. Nu sitter båda dörrarna på plats. Maken har åkt för att handla och jag ska göra en av mina böcker sällskap ett tag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0